Sveriges närmaste stad.

En vacker tidig vårdag 1968 kom jag med tåg till Enköping.

Jag fick bostad i ett kontorsrum i en gammal fabriksbyggnad i hamnområdet. Det var lite mer fältmässigt den här gången. Inte mycket rum för privatlivet. Väggen mot korridoren bestod av frostat glas. Inredningen bestod av två sängar, rummet var stort nog för två men jag fick lyxen att bo ensam. Jag minns ingen mer inredning men det bör ha funnits något bord och någon stol.
Efter en kort tid (annat än i våra dagar) fick jag hyra en nybyggd lägenhet på Lillsidan och min fru kom från Åbo efter vårterminens slut.

Liksom de flesta svenskar tänkte jag skiftnyckel när jag hörde BAHCO. Nu lärde jag mig att det fanns ett BAHCO till som sysslade med luftaffärer. Det var fråga om ventilation och värme i hus och fordon. Jag fick börja med skiftarbete på plåtverkstaden.

Detta var nog den mest välordnade fabrik jag jobbat på. Systematiskt upplagd inredning, många nya maskiner, ordning och reda. Särskilt imponerande var ett moduluppbyggt verktygssystem för kantpressningen. Det var i princip snarlikt att bygga med legobitar. Systemet kom från Ivar Sjöblom, även känd som ”herr Alice Babs”. Vitsen var att det inte fanns några verktyg för de olika produkterna. Man fick ut en lista och beskrivning och sedan plockade man ihop verktyget. Efter avslutad körning plockades verktygsdetaljerna tillbaka till sina hyllplatser.

Jag gjorde karriär på plåtverkstaden.

Efter en tid som operatör vid pressar och stansar, då jag blev förtrogen med processen, maskinerna och materialet fick jag sätta upp verktyg. Här lärde jag mig mycket om noggrannhet, ordning och reda och om att bemästra svårigheter när det inte alltid fungerade som det var tänkt.
Innan jag visste ordet av blev jag så avsynare. Man jobbade efter ritningar vilka hela tiden var tillgängliga och fortlöpande uppdaterades. Nu lärde jag mig att hur strikt ritreglerna än styr så lämnar verkligheten utrymme för läsarter, tolkningar och bedömningar. Jag var ganska halstarrig och drev linjen att ritningen alltid gäller, men många diskussioner med produktionsfolk och konstruktörer lärde mig att man måste förstå underlaget utifrån hur helheten är tänkt. Dit finns inga genvägar utan man måste lägga sig till med erfarenhet och ett stänk av ödmjukhet. Det där sista var väl svårast.

Jag tror att det var avdelningsbasen som låg bakom att min ”karriär ” gick så fort.
När man på film och teatern vill gestalta ”Den hederlige socialdemokratiske lagbasen” skulle man kunnat använda honom som modell. Inte för att jag vet något om hans politiska åsikter.