Skilda världar.

En moddig vinterdag när jag, min vana trogen, kom till jobbet i sista minuten efter att ha cyklat tvärs igenom stan, stod basen Sköld vi stämpelklockan och väntade.
Han kommenterade min sena ankomst och sade att nu var det bråttom.
Inköpsavdelningen sökte en ung ingenjör och Sköld hade ordnat tid för en intervju. Medan vi halvsprang genom korridorerna berättade han att inköpschefen var extremt petig med att man passade tider, dessutom höll han sträng dress-code. Avdelningen skulle se ut som ett bättre bankkontor.
När jag svettig, andfådd, i läderstövlar och nedstänkt av trafiken steg in genom dörren stod inköpschefen mycket riktigt och tittade på klockan. Han lyfte blicken och studsade, inte bokstavligen men andligen, en halvmeter.
Jag förstod att resultatet redan var givet, men ville inte svika basens förtroende utan lät mig intervjuas. Det roade mig också något att se vad som skulle hända.
Intervjun gick ut på att chefen försökte få mig att förstå varför detta inte var något jobb för mig.
Själv kontrade jag med att konsekvent vara positiv, intresserad, medgörlig och efter förmåga även entusiastisk. Han tog upp frågan om dresskoden och jag svarade att jag ju redan hade haft tre olika uppsättningar arbetskläder i olika kulörer beroende på arbetsuppgifterna, så speciella arbetskläder var inget problem för mig.
Här blev det en paus och så undrade han om han fick ställa en personlig fråga. Den handlade om min frisyr.
Nu hör det till saken att jag nästan hela livet haft en och samma frisyr ”självfall”. Längden har varierat under åren. Det var bara så att medlemmarna i ett känt engelskt musikband vid den här tiden hade liknande frisyr som jag. Lustigt sammanträffande. Kanske gillade han inte deras musik?
Nu ljög jag för inköpschefen, och förteg året när jag var 14 och förgäves försökte leva upp till bioreklamen:
Brylkräm ger stil åt alla killar
brylkräm från sju till sjuttio år,
brylkräm ja alla flickor gillar
brylkräm tänder stjärnor i ditt hår.
Jag sade att min mamma designat frisyren och att jag aldrig haft någon annan.
Intervjun tog slut och jag skulle få besked.
Det kom inte.
Till slut gick basen upp och frågade om besked. Han var upprörd när han kom tillbaks. Svaret hade setat lång inne men det blev nej.
Chefen hade ändå frågat om Sköld tyckte att det var ett dåligt beslut och han hade svarat med eftertryck att det tyckte han verkligen.
Basen ville mig väl, men det var en herrans tur att jag slapp undan med bara förskräckelsen.