tisdag 1 maj 2012

Piphuvudet.

Med tiden kom det att bli så att jag fick hålla i ärendena när vi legotillverkade för andra industrier. Vid ett tillfälle ville något sort verkstadsföretag ersätta en stos för uppsamling av hydraulolja på skogsmaskiner. Stosen satt undertill på maskinerna och såg ut ungefär som ett piphuvud men i storlek som en tjock kaffemugg. Den hade tidigare gjorts i gjutjärn men nu ville man ha den gjord i amidplast (nylon). Jag vet inte om det här var någon bra idé, men vi skulle ju bara tillverka enligt deras spec. Det intressanta var att jag lyckades bevisa att man kunde uppnå häpnadsväckande goda resultat med enkla medel om man bara var ihärdig nog. Maskinkonstruktörerna hade nämligen angett att stosens innerdiameter skulle hålla H-tolerans, något som utvecklats och standardiserats för metaller och är alldeles för noggrannt för plaster. Amidplasten däremot är ökänd för att den ändrar mått inte bara beroende på hur varm den är utan även på den omgivande luftfuktigheten. En sådan här detalj är ju över 100 grader varm och har mycket lågt fuktinnehåll när den spottas ur formen. Sedan kan det ta upp till en månad innan den har stabiliserat sig. Man skulle få spruta fram hela beställningsvolymen innan man fick svar på om måttet var rätt. Jag valde att göra en serie tolkar med olika mått vilka skulle användas under körningen. Måtten skulle tas vid noggrant bestämda tidpunkter dels vartefter bitarna svalnade och dels efter att de legat i vatten någon vecka och till sist sedan de fått torka och stabilisera sig på vårt lager i ca 14 dagar. Resultatet blev att vi efter en halv timmes körning kunde avgöra om maskinen var rätt inställd för att biten skulle hålla det specade måttet en månad senare när den levererades. Tänkesättet kom som en fullständig överraskning för chefer, arbetsledning och produktionspersonal. Såhär noggrant och målinriktat hade man aldrig arbetat tidigare. De flesta tyckte nog att jag var besvärlig. Jag misstänker att det fuskades när jag vände ryggen till, men systemet fungerade och många förstod nog ändå tänket. Varför tar jag upp denna banala historia? Det kommer att framgå när jag berättar om hur det gick till på sanitesfabriken 10-20 år senare.