Carlssons Orto Akustiska ljud.

De första åren på 60-talet var jobbiga för Sveriges radio. Den gamla vanliga timmen med grammofonmusik avslutad med en marsch fick konkurrens. Piratsändare sände populärmusik och grammofonbolagen gjorde topplistor. Man måste anlägga moteld. En idé kom upp om att göra en topplista för ungdomar med klassisk musik. Sagt och gjort. Man lockade ungdomar till Mosebacketeatern som skulle rösta. Någon i min omgivning drog mig med för att lyssna. Jag var inte alls nödbedd utan tyckte redan då om all slags musik. I salongen låg sladdar med tryckknappar och på scenen satt några och berättade vad de spelade och vi tryckte. Det enda som jag kommer ihåg av allt detta var den märkliga högtalaren som stod framme på scenen. Den var stor som en soptunna och var konisk med en snett avhuggen topp. Kolhämtare var inte vanliga längre men vi visste hur en sådan såg ut och så kallades den. Min kamrat som var mer insatt förklarade att detta var det allra senaste i fråga om ljudåtergivning och hade uppfunnits av ett svenskt geni som hette Carlsson. Jag vet inte om den här seansen var ett test eller om det verkligen sändes. Vi hade haft kul och jag hade fått en första injektion av det orto-akustiska giftet. Det går inte att avgifta sig. Det enda motgiftet är att lyssna In Real Life, men det låter sig inte så lätt göras. Jag har aldrig haft råd att köpa tillräckligt bra ljudanläggning, fonogrammen är aldrig helt perfekta, och om de är det så är de manipulerade och förvrängda. Fortsättnng följer.