Thermo Schaum Guss

Gjutning ser i förstone ut som ett tämligen enkelt förfarande. Man fyller en gjutform med ett flytande material. Där inne övergår materialet i fast form. Så öppnar man gjutformen och; hoppla, där har man en färdig detalj. Det finns dock ett litet aber. Materialet ändrar vanligen volym vid stelnandet. Vatten till exempel sväller. Detta vet de som fått sina bilmotorer sprängda när de slarvat med att kolla kylarvätskan. Vanligare är ändå att materialet krymper. Om formen är komplicerad kan biten fastna. Ett enkelt sätt är då att öppna formen innan detaljen krympt färdigt, men då kan detaljen bli skev och vind medan den krymper färdigt utanför formen. Detta har medfört en hel rad med besvärliga restriktioner vid utformningen av formsprutade plastdetaljer. En dag kom någon ihåg vad som händer när man öppnar en väl skakad champagneflaska. Den gasmättade champagnen sprutar som skum ur flaskan. Man provade med att mätta plastmaterialet med gas och, se där, skummet brusade in i formen och fyllde vartenda skrymsle och vrå men krympte mycket mindre än normalt. Fördelarna var många. Man kunde bygga större maskiner. Man kunde göra mycket större detaljer än förr och man sparade lite material på kuppen. En nackdel fanns det dock. Detaljen kom att få egenskaper som något påminde om spånplatta, och detta gällde även utseendet. Gasen som användes var nog ammoniak, åtminstone luktade den så. Gustavsberg köpte upp sig på en maskin och uppmanade Julle att rita något för att prova processen. Det blev en liten sandlåda för barn vars enda fördel var att den var så liten att man lätt kunde byta ut sanden när katterna gjort ifrån sig i den. Nästa produkt blev en blomlåda som väldigt många svenskar nog sett utan att tänka närmare på den. Den var mycket vanlig i alla sorts väntrum och entréer. Hopbyggd på höjden kom den även att smycka så gott som varje korvkiosk i landet som soptunna under en tid. Maskinen var så stor, och föremålen likaså, att man inte kunde lyfta ur dem för hand. Det blev nödvändigt att bygga en plockrobot. Idag skulle den nog inte godkännas som robot . Den var alltför enkel, men den var tillräckligt nymodig för att Hans Majestät skulle komma och viga in den. Majestätet var så gammal och skröplig att han kördes fram ända till roboten där han fick trycka på startknappen. Jag var inte själv närvarande, men apparaten lär ska ha fungerat. Nu var alla förutsättningar klara för att man skulle kunna tillverka den första mulltoaletten Bio-loo. Det gick inte så bra. Marknaden var inte mogen. Synd på en ganska bra tänkt produkt.