söndag 26 juni 2011

Emigranten

Vi gifte oss vintern 67 och direkt efter ingenjörsexamen flyttade jag till min fru i Åbo där hon bodde och studerade vid universitetet. Det var inte fråga om något tillfälligt utan jag emigrerade på riktigt och tänkte stanna där.
Detta skedde vid en tid då en tsunamivåg av finska emigranter drog över Sverige. Jag var en märklig fågel när jag anmälde mig på arbetsförmedlingen. Alla blev lite förvånade men jag måste tillstå att jag blev anständigt behandlad.
Med hjälp av arbetsförmedlingen, privata kontakter och egna initiativ lyckades jag få olika påhugg.
Det var mest fråga om kroppsarbete.
Mot slutet av året fick jag löfte om jobb som VVS-ritare på ett byggföretag med svenskspråkig ledning.
En morgon vaknade vi vid beskedet att regeringen hade devalverat valutan med nästan hälften. Dessutom hade man dragit tillbaka alla statliga beställningar som gick att dra tillbaka.
Det hördes inget från byggföretaget så jag tog kontakt. Ägaren var mycket generad. Han hade lovat mig anställning på grund av något offentligt kontrakt, men nu var det snarare fråga om att säga upp folk. Det blev inget jobb för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar