Badkarsfabriken var nog den del av företaget som mest liknade en vanlig verkstadsindustri. Den kunde lika gärna ha legat i Bergslagen.
Inom verkstadsindustrin var arbetarna ofta radikalare än vanligt.
Det här tilldrog sig i skiftet mellan 50- och 60- tal, långt före 1968. Kommunister var normalt arbetare och de var ganska många på Badkar.
Företaget var som störst vi den här tiden och facket hade en egen avdelning i Gustavsberg. De olika fabriksenheterna hade sektionsstyrelser inom avdelningen.
Min Pappa var välkänd, helnykterist, ordningsvakt, ivrig medlem i Konsum och kunde föra sin och andras talan. Vid ett årsmöte gick Badkarsfabrikens kommunister mangrant dit och valde honom till sektionsordförande.
STOR SKANDAL!
Man hade fått in en orm i paradiset.
Inget blev bättre av att det fackliga tydligen gick ganska bra. Såhär kunde det bara inte få fortsätta.
Badkarsfabrikens fackliga arbete kunde inte längre styras med hjälp av en klatschande partipiska. Jag kan tänka mig att det hölls många överläggningar och att man ivrigt gnuggade geniknölarna på avdelningsstyrelsen.
Men problem är till för att lösas.
Man kallade till ett avdelningsmöte på biografen. Alla pålitliga medlemmar påmindes om sitt ansvar att närvara och delta i den demokratiska processen.
På mötet meddelades att man kommit till den insikten att någon särskild sektion på badkarsfabriken inte längre behövdes.
Mötet föreslogs att lägga ned badkarssektionen. Detta förslag bifölls välvilligt av mötet. Sektionsledningen behövdes i och med detta inte längre och upplöstes därför.
Så var ordningen återställd. Revolutionen skulle i varje fall inte starta på Gustavsbergs badkarsfabrik. I hemmet roade vi oss ändå även fortsättningsvis med att titulera pappa ”Ordförande Tage”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar