När jag botaniserade bland trämodellerna som skulle köras till tippen, hittade jag bland annat två modeller till de ”våffeljärn” som har använts vid tillverkningen av de blå druvklasar som gett servisen ”Blå blom” dess namn.
Det finns olika uppgifter om hur druvklasarna tillverkats genom åren. Själv har jag för mig att de från början göts i pyttesmå gipsformar. Det finns foton av jättehöga travar av sådana formar från början av 1900-talet.
Fabriken elektrifierades 1896 och ett nytt elverk kom igång på Kattholmen strax efter första världskriget. Någon kom så på att man kunde göra klasarna i elektriska ”våffeljärn”. Det var modellerna till dessa våffeljärn som jag hittat.
Jag erinrade mig då ett annat av mina allra första jobb i början av 70-talet.
Vid det här laget hade alltså kvinnor suttit och stansat blå blommor i mer än femtio år. Jag vill helst inte tänka på hur det kan ha känts i armar och axlar efter några årtionden på det jobbet.
Briefingen inför jobbet var kortfattad som vanligt. ”Gör något åt det slitsamma jobbet” bör det väl ha låtit.
Idag skulle jag väl ha satt en luftcylinder på handtaget och sedan bett om ett ordentligt automatiseringsprojekt. Istället kastade jag mig entusiastiskt över uppdraget och gjorde en halvautomatisk manick som skulle ha tagit bort den tunga armrörelsen men som inte fick jobbet att gå fortare.
Ritningarna gick till verkstaden, apparaten tillverkades och levererades prompt till HPF.
Killarna på HPF:s underhållsverkstad kopplade till luften, tryckte på knapparna och stansen gick ned halva vägen och kilade fast. Sådant här är fullt normalt vid enstyckstillverkning. Det finns en särskild yrkesbeteckning för de betrodda och kunniga tekniker som i vanliga fall trimmar in nya maskiner. De kallas Filare.
I detta fall hade tydligen verkstadskillarna tänkt sig att underhållsteknikerna skulle fila in maskinen själva.
De tänkte annorlunda och flyttade in maskinen i ett mörkt och avlägset hörn av verkstaden där den fick stå ifred.
Jag var redan upptagen av andra jobb och fick veta vad som hänt först långt senare när jag frågade hur det hade gått. Underhållskillarna meddelade då att apparaten hade varit bra att ha att plocka delar från till annat så att man slapp beställa när det var bråttom.
Hur de blå ”blommorna” tillverkades de nästföljande trettio åren vet jag inte.
Detta var en erfarenhet som jag delar med många av mina yrkesbröder.
I klartext betyder termen: Not Invented Here!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar