Jag blev alldeles betagen.
Det var en tång avsedd för att hjälpa dem som hade begränsad räckvidd som t.ex. rullstolsburna.
Tången var tänkt att fungera som en förlängning av armen.
Den hade ett par gripklor i spetsen och denna främre del kunde böjas ned och upp som en handled. Dessutom kunde gripdelen rotera som en hand till dess att man grep om något då den låstes.
Det var helt uppenbart att denna tång kunde underlätta livet för många.
En stor fördel jämfört med andra tänger var den ergonomiskt korrekta utformningen av handtaget och möjligheten att montera ett stöd mot underarmen som avlastade handleden och gav bättre precision.
Jag kommer inte ihåg varifrån projektet kom eller hur det hamnat hos oss. Det kan ha varit Julles eget projekt.
(År 2018 fick jag veta att den ursprungliga iden kommit från Henrik Wahlforss.)
Nu skulle vi göra en säljbar produkt.
Det var inte fråga om någon tillverkningsduglig prototyp som vi hade att utgå ifrån.
Det var snarare ett typiskt exempel på de illustrationsmodeller som uppfinnare och kreatörer tar fram för att kunna demonstrera sina tankar för investerare och exploatörer.
Jag skulle komma att jobba med många sådana modeller under mitt yrkesliv.
Här fick jag nu för första gången ge mig i kast med att möjliggöra alla dessa goda idéer.
Som jag minns det så höll Julle i projektet.
Jag löste de tekniska problemen och skapade ett adekvat underlag för tillverkningsprocessen och PO Landgren deltog med stöd, råd och dåd.
Vi hade tydligen mycket fria händer och kunde jobba helhjärtat med projektet.
När det blev dags att konstruera formverktygen fick jag vara spindeln i nätet som följde konstruktionen av dessa och tydliggjorde för konstruktörerna funktionssätt och syfte med de olika detaljerna så att de kunde göra adekvata formar.
Det här var en av de allra roligaste perioderna under hela mitt yrkesliv.
Jag gjorde i ungdomligt oförstånd och driven av entusiasm några misstag under resans gång, men med tanke på de tekniska svårigheterna och de högt ställda kraven var de inte så konstiga och jag fick tid att göra om tills det blev bra.
Julle stod givetvis för de ergonomiska och designmässiga aspekterna men utan vårt goda samarbete skulle det inte ha blivit någon produkt.
Det gjordes några patentansökningar på mina lösningar och det blev visst åtminstone två patent.
Tången anmäldes som kandidat till designpris och vi fick utmärkelsen tillsammans med varsitt stiligt diplom.
Mitt exemplar sattes upp på porslinsmuseet och är sedan dess försvunnet.
Här kan man se hur Gustavsbergs VD tar emot priset medan Julle och jag tittar på.
Samtidigt kan den modeintresserade se hur den habit såg ut som provocerade en äldre kollega till barska kommentarer om opassande klädsel för en ingenjör.
Till slut skulle tången demonstreras för Hans Konungsliga Majestät vid en utställning på Nationalmuseum. Det kändes lite fånigt och Julle ville inte gå, men jag var så ivrig att få demonstrera den för vem som helst så jag tog på mig jobbet.
Hans Majestät lyssnade inte särskilt intresserat.
Det här projektet är ett bra exempel på att det inte alltid är lätt att vara först. Så vitt jag förstått blev det ingen försäljningsframgång. Tängerna blev alltför dyra och folk förstod sig inte på dem.
Det är ändå tydligt när man ser på dagens tänger att de som gjort dem har tittat noggrant på vår ursprungsmodell.
Det är kul att ha varit först!
Efterord.
Det är lätt att vara efterklok såhär nästan 40 år efteråt.
Jag borde ha tänkt på min svärmor som, gammal och värkbruten, skötte ett hushåll vid en nordlig älvstrand utan någon annan modern bekvämlighet än elektrisk belysning.
Hon hade ett alldeles utmärkt hjälpmedel med vilket hon kunde öppna spisluckan, flytta föremål, knuffa upp kärvande dörrar, gräva upp potatis ur landet, slå ihjäl mullvadar i potatislandet, röra om i bykgrytan, peka åt mig och dessutom hade hon den att stödja sig på när hon gick.
Det var helt enkelt en lagom grov och lagom lång käpp gjord av en barkad trädgren.
Den fantasi som vi använde till att designa vårt redskap använde hon till att ta ut det bästa av sin käpp.
VEM VAR KLOKAST AV OSS??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar